Gästblogg: Torbjörn Wester – vad jag hoppas kunna bidra med i styrelsen

Idag fortsätter Torbjörn Wester sin bloggturne här Jag känner honom genom att han mejlade mig i höstas och erbjöd mig att hjälpa till med att ge ut Kunskap Kommunikation Kontroll. Det är nu tack vare honom som boken slutligen kommer att publiceras i vår. Jag känner honom som en mycket driven och duktig person och ser gärna honom i styrelsen.

*********************************************************************************************
Jag heter Torbjörn Wester, brukar blogga som infallsvinkel och det här gästblogginlägget är en del i min kandidatur till Piratpartiets partistyrelse.

Jag har presenterat mig själv och min kandidatur på min blogg.

I det här inlägget kommer jag att utveckla vad jag hoppas kunna bidra med i Piratpartiets partistyrelse.

Vad jag hoppas kunna bidra med i styrelsen

En medlare
I en grupp är jag framförallt en medlarpersonlighet. Jag jämkar samman olika individers ställningstaganden, letar efter vägar för kompromisser och samförstånd.

Det här med prestige är inte min kopp med te, och jag tar inte mig själv särskilt allvarligt. Jag tror att det är egenskaper som underlättar när jag har med andra människor att göra.

Jag har gått alltmer från att vara en idealist, till att bli en pragmatiker. Jag tror att en pragmatiker kan få genomslag för fler av sina idéer, samtidigt som risken för personmotsättningar minskar.

Piratpartiets styrelse kan må bra av att ha ”medlare” i gruppdynamiken.

Jag har erfarenhet av att samarbeta med starka personligheter, och jag stör mig aldrig på folks ”egenheter”. Faktum är att jag är totalt ointresserad av personstrider och jag tillhör inte någon falang inom partiet.

Hög arbetskapacitet
Jag är en högpresterande person som alltid ägnar mig med stor energi och stort intresse åt mina olika engagemang. Jag är en sådan person som folk brukar vända sig till när de vill få saker och ting gjorda. Jag slutför alltid mina engagemang grundligt och håller tidsplaner och deadlines.

En utvecklad förmåga att kommunicera i tal och skrift, samt ett nästan totalt minne för sådant jag läser, har säkert också bidragit till att jag alltid har haft hög kapacitet.

Att kommunicera på engelska är inte heller något problem för mig, även om jag lider av en stark svensk brytning…

Strategi för interninformation
Om jag får privilegiet att få förtroende som styrelseledamot vill jag särskilt ägna uppmärksamhet åt partiets (bristande) strategi för interninformation.

Vår nye partiledare har som bekant redan uppmärksammat interninformationens brister och utsett Emma Marie Andersson som operativt ansvarig på området, men partiledningen har även rätt att kräva att styrelsen fattar strategiska beslut i frågan.

Strategi för att ”äga” en känslig fråga
Jag önskar, i all försiktighet, ta fram ett utkast till ett dokument med titeln: ”Att bekämpa barnpornografi på Internet”. Avsikten är att utnyttja partiets stora kunskap inom informationspolitiska frågor för att presentera en strategi för att arbeta mot detta avskyvärda brott. Det är helt nödvändigt att ha en väl förankrad och väldokumenterad linje att hålla fast vid i god tid inför nästa val. (Och fokus måste ligga på att bekämpa barnpornografi, utan att friheten på Internet inskränks.) Det vore naivt att tro att våra motståndare glömt bort slagkraften i att spela detta ”kort”.

En tid att tala, en tid att tiga
En annan sak som jag vill lyfta är min förmåga att sitta still i båten, även i situationer då det stormar rejält. Jag vill peka på det blogginlägg som jag skrev till försvar för Rick Falkvinge under valkampanjen, mitt i problemen med barnporrfrågan. (Att barnporrfrågan hanterades problematiskt är det nog ingen som ifrågasätter.) Jag är inte rädd för att sticka ut, om det är nödvändigt, men jag har en stark känsla för vid vilka tillfällen det är lämpligt att komma med kritik, och vid vilka tillfällen det är nödvändigt att visa stöd. Jag är även medveten om vilka typer av frågor som bör lyftas och lösas internt, och vilka typer av frågor som bör stötas och blötas offentligt.

I Piratpartiet kanske detta är kontroversiellt, men jag anser att vi bör uppodla en större professionalitet (åtminstone på vissa sätt). Partiet behöver både öppna rum och slutna rum.

Med “slutna rum” syftar jag inte på rum från vilka våra medlemmar stängs ute. Utan istället att vi bör kunna ha vitala interna debatter utan att det verkar som om vi håller på att gå sönder av inre spänningar hela tiden. Vi ska inte odla en ”neuros” om att alla interna stridsfrågor bör lösas i offentligheten (vilket i praktiken innebär att olika bloggare kastar skit på varandra).

Styrelsens strategiska arbete
Ett av mina ansvarsområden på mitt ”vanliga” jobb, är att skapa fungerande interna processer i syfte att nå strategiska målsättningar. Det är en erfarenhet som jag skulle ta med mig till Piratpartiets styrelse och säkert ha god nytta av.

Partiet har behov av att utveckla företrädarnas förmåga till ”ägarskap” av ansvarsområden och målsättningar. (Med reservation för att man alltid måste ha rimliga förväntningar på ideellt arbete.) Ofta är just ägarskapet av ett ansvarsområde viktigare än den exakta utformningen av en process.

Nästa gästblogginlägg kommer att presenteras imorgon hos Magnihasa och handla om ifall jag gjort något vettigt för Piratpartiet hittills.

Signerat,